And I belived it
Funderar på att strunta i allt vad killar och kärlek heter ett tag.
Bara för att jag inte orkar bry mig och jag orkar inte bli sårad eller dissad längre.
Nu får faktiskt kärleken komma till mig.
För jag orkar inte ens bry mig om att försöka helhjärtat längre.
För vad är det värt egentligen ?
Vad är det värt att misslyckas varje gång?
Vad är det värt att slås till marken och behöva kämpa sig upp gång efter gång ?
För vad är det värt att tappa lusten på att ta sig igenom en dag till gång på gång ?
För vad är det värt att känna sig osäker på sig själv dag ut och dag in ?
Inget är värt det!
Så nej, jag tänker inte ens försöka med att bli kär.
Tänker inte ens försöka hitta någon alls.
Ska nog sluta tänka med.
För tänkandet gör det bara jobbigt.
So fuck you love!
Vännen då!
Förstår precis hur du känner. Tycker de låter bra, låt kärleken komma till dig. Så gjorde jag, och den kom till mig och den har stannat kvar :). Hoppas allt löser sig! För du är verkligen värd äkta kärlek! Saknar dig stumpan!
PUSS!
