Emma

Jag förstår inte hur jag kan vara uppe så länge på kvällarna. Det är något konstigt med mig. Men det har det ju jämt varit. Varför skulle det vara annorlunda nu ?

Halsen gör fortfarande ont, huvudet med och kroppen ska vi inte prata om. Det bara värker och jag klarar inte av det. Jag vill bara att allt ska försvinna.

Imorgon ska jag upp till skolan en sväng och plugga lite. Vi ska ju examination i grupp. Så vi ska jobba med det. Ska försöka hänga med så mycket jag kan och orkar. Det kan bli jobbigt men ska stå uy så mycket det går.

Jag fattar inte att jag trodde på att det skulle kunna funka. Jag blir så arg. Jag känner mig sviken på något sätt. Men du vet vart jag finns. Om inte så kan du ju börja leta efter mig. För jag kanske finns mitt framför ögonen på dig en dag.


E,